En erfarenhet rikare

En rätt lugn lördag har det varit, kom faktiskt upp i normal tid trots att klockan var närmare fem innan jag somnade. Tog en promenad till stan, letar efter en köksmaskin, sådan som man kan riva ost med. Den jag har nu är väl 20 år gammal, skålen har spruckit och visparna har försvunnit och den är för stor för att den ska vara bekväm. Lite för mycket pryttlar att diska efter varje gång, lite för mycket grejer som tar plats. Det enda jag använder köksmaskinen till är att riva ost. Till vispning använder jag en separat elvisp och om jag bakar knådar jag degen för hand. Så en liten nätt maskin som genererar minimalt med disk, är vad jag behöver. Hittade en Moulinex rivmaskin, den fanns på Classe, den verkar vara precis det jag söker.

På eftermiddagen hade jag bokat tvättstugan, tvättade alla nya lakan som jag inhandlade i torsdags. Kikade lite på youtube och hittade en film om hur man använder den fantastiska stenmangeln som finns i huset och satte igång att mangla. Det blev så fint, så fint och jag var riktigt stolt över att klara av att mangla med denna maskin från mitten på förra seklet. Jag rullade lakan på rullarna, drog i spaken och bytte rullar. Hämtade ner flera lakan och några dukar också, när jag ändå höll på. När jag höll på med mina två sista lakan hände det som inte får hända; jag glömde stoppa tillbaka rullen och körde igång mangeln.

Nu är goda råd dyra!

Ooops. Halva överstenen åkte ju ner mot understenen. Rullen som låg kvar gick inte att rubba. Och maskinjäveln rörde sig inte en millimeter efter det. – Nu är goda råd dyra, tänkte jag (fast egentligen tänkte jag helvetes jävla skit perkele) och såg framför mig hur man måste fixa detta med domkrafter eller dylikt. Humöret som varit på topp sjönk en aning. Och så kom jag på det – jag ringer Rolf!

Rolf är bostadsrättsföreningens allt-i-allo, har jag förstått. Han håller ordning på gårdarna, plockar upp skräp och fimpar, fixar grejer. Framför allt håller han ordning och reda i soprummet. När sopbilen har varit här tar Rolf ut soptunnorna och skurar dom med såpa och sköljer ur dom. Soprummet är det renaste soprum jag någonsin varit in i – det är så att man nästan inte nänns lägga sin kompostpåse i tunnan. Och det skulle aldrig falla mig in att inte vika ihop kartongerna innan jag slänger dom i behållaren för kartonger.

Han var hemma, som tur var och jag förklarade problemet för honom. Han skulle komma ner på en gång, vilket han också gjorde tillsammans med sin fru. Hon berättade att det ska gå att skjuta hela överstenen så att den kommer upp i läge, hon hade varit med om det tidigare någon gång. Nu var denna sten lite sned också så det krävdes lite mera våld än vanligt, men det gick. Jag fick loss mitt sista lakan och kunde pusta ut – det kändes lite oroligt ett tag, jag trodde det skulle kunna kosta pengar. Men det löste sig på bästa sätt.

Mangeln är åter i bruksskick och jag är en erfarenhet rikare.

Annonser

4 Responses to En erfarenhet rikare

  1. Ken skriver:

    Felix qui potuit rerum cognoscere tempus.

  2. Thomas skriver:

    Åh – manglade lakan! Det är så härligt!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: