Ikväll, klockan 23.03 inträffar Vintersolståndet. Den kortaste dagen och längsta natten på året, sedan vänder det och dagen kommer att bli längre och längre för varje dag.
Det är något trösterikt i detta. Att varje höst se mörkret komma, ta över och härska – för att sedan vika undan för ljuset. Ljuset kommer alltid tillbaka. Det gäller bara att hålla ut.
Precis som med resten av livet – ibland är det mörker, men ljuset kommer så småningom. Det gäller bara att hålla ut.
Jag har hållit ut det här året också – och nu vänder det igen!
På sista tiden har jag känt att Sverige är på väg in i en lång mörkertid.
Som ett annalkande svart 30-talsslukhål.
Jag behöver nog lite distans. Kanske.
Och nu har jag knyckt ditt hopp. 😦
Nej, du har inte knyckt mitt hopp. Jag tror på ungdomen, det finns massor av vettiga ungdomar därute. Jag hör. Jag ser. Och mitt hopp finns kvar.
Så är det…